Dörren gläntar lite till Jag sitter och vakar vid min mammas sida. Omkring hennes säng på IVA ett draperi. Runt omkring oss både stillhet och aktivitet. Jag är nära, masserar hennes hand, ligger lite halvt bredvid. Min närvaro i stunden är hög. Inne i huvudet sjunger jag ”Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och lid….” om och om igen. Lite märkligt är det att just den sången kommer till mig, det är början av november. Då ser jag en dörr, en mörk dörr som öppnar sig inåt en bit. Jag ser en tydlig tröskel. Jag ser mig själv vid tröskeln och dörren öppnas ytterligare lite till: Nu strålar en varm gul-röd-orange färg mot mig som fyller upp dörröppningen. Jag blir lugn, så väldigt lugn och det värmer hela mitt inre. Så stängdes dörren och orden ”Inte för dig än.” Jag har fått glänta in till något stort – större än vad jag förstod just då. När jag vakade över mamma hade jag aldrig sett en död människa, jag hade inga tankar om hur det skulle vara eller hur jag själv skulle tänka, känna eller agera. När hon drog sitt sista andetag blev det så självklart för mig att det som varit just min mamma lämnade jordelivet och kvar blev den fysiska kroppen som ett tomt skal. Så tog allt det praktiska vid och sorgearbetet började. Oavsett vad man tror, hur man tror eller inte tror händer efter döden så är sorgearbetet en viktig del av livet. Livet är nu och snart når vi tiden då det grönskar i dalens famn. En skön söndag önskar jag dig och de dina.
0 Comments
Leave a Reply. |
AuthorMänniska med glimten i ögat, båda fötterna på jorden samtidigt som min andliga utveckling expanderat och nu är del av mig. Archives
January 2017
|