Tänk att bli ridtjej vid 55 – livet är fantastiskt ! 5 gånger hade jag gett mig, hästrädd med en önskan om att rida. Tidigare erfarenhet från 9-11års åldern då jag red 1 gång i veckan på ridhus, och var mest orolig för vilken häst jag skulle få rida, rädd för att gå i stallgången, men var ok på hästryggen. Så för ett par år sedan blev det en uteritt med islandshästar och upplevelsen att vara ett med hästen var något nytt. Nu började önskan om att rida finnas. Islandshäst passade mig bra storleksmässigt, så det var det jag letade efter. Så fann jag Hansagården Islandshästar ! Det var där jag gav mig 5 ridlektioner för att se vad jag tyckte efter det. Jag blev kvar. Jag vågar nu borsta, kratsa hovar, tränsa och grimma av och grimma på, leda till och från hagen. Min balans har förbättrats och jag har blivit starkare i fotleder och benmuskler. Nu arbetar magmuskler och bålens sidomuskler allt bättre. Att få lära känna en häst i stallmiljö, i paddock och på uteritter är en ynnest. Och det lär mig att jag har en personlighet och min dagsform är olika och så är det för hästen också. Ju mer jag lär mig, desto mer vill jag rida. Hjärnan stimuleras, kroppen får arbeta och min själ får kraft – så klart jag blev kvar ! Foto Helena Stadin Hansagården Islandshästar http://www.hansagarden.n.nu/
0 Comments
|
AuthorMänniska med glimten i ögat, båda fötterna på jorden samtidigt som min andliga utveckling expanderat och nu är del av mig. Archives
January 2017
|