Officiellt var det 2015 som var hästens år, för mig var det 2016.
Ett helt år med ridning två gånger i veckan på Hansagården Islandshästar. Olika hästar att rida, var och en med sin personlighet och saker att lära mig. Glädjen när allt bara flyter på, att kämpa och slita för att sedan finna "det där", att öva, öva och öva för att sedan känna att det börjar gå bra. Att inse att nu är det inte att åka häst längre, utan att rida aktivt varje stund, heeeela ridpasset Tölt on Ice i Kungsbacka 2016 en höjdpunkt under häståret ! Att få se de riktigt duktiga ryttarna i vår sport var stort och roligt. Vi kommer tillbaka och tittar 2017 ! Tacksam för osteopatbesöken under året som hjälpt mig otroligt mycket och som varit positiva för utvecklingen i sadeln. Utöver ridandet har det varit drömmarnas värld som intresserat och inspirerat mig i år. Sommarens kurs, på Hillesgården med Agneta Oreheim, om att drömma fram kraften i mig har gett mig nya andningsredskap, ett personligt krafthjul samt drömmarna som redskap för fortsatt personlig utveckling. Några ögonblick som stannade kvar från sommaren 2016: TUT-bingo i Vinninga med en fin liten vinst i plånboken. Finbesök från Dalarna ! Hoppas på en repris 2017 och att vi prickar in Stochampionatet på Axevalla. Dop av de två yngsta kusinbarnbarnen i Örby. Finbesök från Svanesund med ridning på Hansagården tillsammans. Släktkalas på Askerön. Fest på Rådåsgården. Fler dagar och ögonblick från 2016: Sven Wolters avskedsföreställning på teatern i Göteborg. Jonas Gardells föreställning på Lisebergshallen. SM för Islandshästar i Norrköping. Många goa dagar och ögonblick tillsammans med barn och vuxna i vår klass. Ridtur i sol, vitsippor som från skogsbrynet till stallet avslutades i störtskur och kulingvind,19 april. 2017 ser jag fram emot att bli säkrare i de ridövningar jag kan, få bygga på och lära mig lite nytt. 2017 ser jag fram emot att titta på ridtävlingar för Islandshästar på nybyggda ovalbanan, Axevallatravet. 2017 ser jag fram emot dagar och ögonblick som bygger min livsväv, liksom alla de dagar och ögonblick som byggt mitt 2016. Gott slut och Gott Nytt År Kram Lotta
0 Comments
Att sätta foten utanför den egna trygghetszonen är inte alltid lätt. Jag gjorde det idag och jag gjorde det offentligt, på FB. I och för sig inom min minvänkrets, men dock i ett större sammanhang. Det var verkligen jättejobbigt, men nödvändigt för mig och min fortsatta personliga utveckling. Att vara hjälpare, att hjälpa andra är sammanflätat med mitt liv. Det fanns som dotter till en förälder som behövde hjälp på olika sätt. Det finns i min yrkesroll som lärare. Det finns i mig, i den person jag är. Att vara hjälpare är jag duktig på. Att ha en lyssnande och inkännande förmåga är delar av den jag är och som jag tycker om. Men när hjälparen glömde av sig själv för att stödja andra under lång tid, när förmågan att säga nej, förmågan att sätta gränser för sig själv var lika med noll, då var den egna energinnivån också på noll. Frågan kring den egna identiteten dök upp och den skrämmande tanken: Om jag inte var en hjälpare - vem var jag då ? 14 år senare är jag fortfarande en hjälpare samtidigt som jag hjälpt mig själv på olika sätt. Se blogginlägg från 18 juli 2016. Och....som sagt förändringsarbetet fortsätter. Jag klarar mig själv. Jag kan själv. Jag hjälper andra. Jag är stark. När jag idag behövde be om hjälp var det fruktansvärt, hemskt och tufft. Att be om hjälp för min egen del, är för mig = att känna mig svag och sårbar. Jag behövde den här insikten, hur jobbig den än var för mig. När det var skrivet och jag hade skickat iväg det, valde jag att vara kvar i den tuffa känslan tills jag kände att den släppte och jag kunde gå vidare. Jag behöver fortsätta att träna på att be om hjälp, men det här var ett första viktigt steg ! |
AuthorMänniska med glimten i ögat, båda fötterna på jorden samtidigt som min andliga utveckling expanderat och nu är del av mig. Archives
January 2017
|