Foto Helena Stadin 14-02-01
Ibland kan jag känna mig lite avundsjuk på alla er som ridit sedan barnsben. Ni har byggt på er verktygslåda, känsla för djuret och hur det kommunicerar och er ridning under många år. Detta är helt oavsett vilken sorts häst och disciplin/sport/turridning ni utövat/utövar. Hobbyryttare till professionella. Men så tänker jag: Så oerhört glad och så nöjd ända i hjärtat och själen jag känner mig när jag har lyckats med något på ridlektionen och jag förstår varför. Tänk att jag tog mig igenom en lång period av motstånd - när inte så mycket hände ridmässigt. Jag får lära mig saker om mig själv på hästryggen, en personlighetsutveckling som jag inte räknat med. Jag kan reflektera över tid vad jag startat med och vad jag lärt mig. Vilken ynnest att arbeta som pedagog och själv starta min egen lärprocess genom att lära mig något nytt. Det är verkligen ett lärande om mitt eget lärande. Slår många kompetensutbildningar med hästlängder. Inget av detta hade fungerat och hjälpt mig tidigare i livet på samma sätt som det gör nu. Jag behövde vandra på andra stigar först innan jag kunde bli hästtjej vid 55 års ålder. Allt faller på plats och är precis så som det ska vara. Helena Stadins verksamhet på Hansagården med små ridgrupper och fina hästar som medarbetare passar mig som hand i handsken. Här får jag utvecklas i min egen takt och blir pushad när det är dags för det. Jag får växa som ryttare och person. Tacksam att jag fann Hansagården när det var dags att fatta mod. Så för mig var det menat att jag skulle släppa ridningen på ridhus vid 11 års ålder och ägna mig åt simning istället. För att återkomma nu som vuxen, då det ger mig så otroligt mycket på alla plan och jag förstår det !
0 Comments
|
AuthorMänniska med glimten i ögat, båda fötterna på jorden samtidigt som min andliga utveckling expanderat och nu är del av mig. Archives
January 2017
|