Redan när jag skrev förra bloggen om att utmana min rädsla, insåg jag att ridningen skulle komma att betyda väldigt mycket mer, än "bara" rida. Eller kanske är det så att p g a att jag vågade utmana min rädsla, så har jag också vågat se saker hos mig själv som ger självinsikt. Min vilja att utvecklas, att vara nyfiken, att lära mig nytt, är en stark drivkraft hos mig. Denna drivkraft var en av de delar som fick mig till att kollapsa. Denna drivkraft var också en av delar som fick mig tillbaka i jobb och tillbaka i skolvärlden. Mina första ridlektioner var glädje, nytt, nöjd med varje ny sak jag utforskade och erövrade. Så kom några gånger med motstånd - det gick framåt, jag ger mig inte, men förstod inte riktigt varför jag fick kämpa mer. Nu förstår jag...... Jag har alltid haft tålamod med andra, inte minst i arbetet men också med nära anhöriga. Jag har inte haft tålamod med mig själv ! Denna insikt var större än jag förstod. Känslan av lättnad blev oerhört stark och gav befriande tårar. Jag vågade se och känna ! PS Hittade en lösning som fungerade förra ridlektionen då jag var tillbaka i flödet igen och mycket nöjd DS
0 Comments
Leave a Reply. |
AuthorMänniska med glimten i ögat, båda fötterna på jorden samtidigt som min andliga utveckling expanderat och nu är del av mig. Archives
January 2017
|